Nu har de hunnit bli 3 månader gamla och idag var jag och fotade dom en sista gång innan de flyttar. Escada flyttar redan i morgon och Hugo stannar kvar ett tag till. Jag tror att fodervärdarna känner lite samma sak som man själv brukar känna när ens kattungar flyttar hemifrån. Man känner både en form av lättnad men även massvis med saknad. Man blir ju van med kattungarnas stök och bus och även om de kan driva en till vansinne ibland när de hittar på en massa bus och rackartyg så blir det oerhört tomt när de flyttar. Det blir så tyst och ödsligt och det känns som att det är något som saknas. Man saknar de där snabba små bustassarna som springer, hoppar och klättrar överallt och de där busrycken de får, när de ränner som små turbobilar över golvet. Man saknar att få titta på dom när de ligger och sover och man saknar att få ha dom spinnandes och mysandes i sitt knä. Just det där "hej då:et" när de åker iväg i sin nya bur till sitt nya hem, med sin nya husse och/eller matte, kan få det att snörpas till i halsen. Det som gör att det känns lite lättare med avskedet är vetskapen om att den nya lilla familjemedlemmen kommer att få det bra i det nya hemmet och att hon/han kommer att skänka mycket glädje och lycka till sin nya ägare.

 

Jag vill tacka mina underbara fodervärdar, Sara & Linus, för att ni har gjort ett enastående jobb med denna kull! Jag är oerhört tacksam för allt som ni har gjort och för att ni har ställt upp i ur och skur med både det ena och det andra. Tack, ni är underbara! <3